Skatans kajor!

Kajan på bilden är nödvändigtvis inte samma kaja
som stressat vår Caragh. Men den får här stå för hela
kajsläktet, orättvist eller ej.

Uppsala är ju kajornas stad och de har nu börjat härja i luften utanför vår balkong. Ben har förstått att vi inte kan skrämma bort kajorna - de är för många och det bästa sättet att slippa dem på är att ignorera dem. De kommer ju dessutom inte in i lägenheten. Det gör flugorna däremot och de finner ingen nåd hos Ben. Han gör processen kort med dem och försöker äta upp dem ögonaböj. Caragh däremot har inte förstått det här med  att ignorera kajorna. Hon sätter sig med nosen ut mot balkongen och tittar upprört på de potentiella inkräktarna. När de låter för mycket gläfser hon till. Ge er iväg skatans kajor!

En blir trött av kaja

En vårhälsning från Caragh.

Caragh gillar våren, en god anledning (läs bokstavligen) är att när snön smält dyker skatterna upp.Caragh är ju en sak-letare av stora mått, hon kan spåra upp ett begagnat tuggummi genom snömodden och dyka ner.
Husse och matte märker inget förän *smack smack, tugg tugg, smack smack*.
Nog får vi väl vara lite imponerade av att hon förstått poängen med tuggummin, men när vi sen måste öppna gapet på henne för att plocka ut dessa skatter är förtjusningen mycket mindre.

Grattis Ben 3år!!

Vår lille Ben har börjat bli stor, han har precis fyllt 3 år!
Grattis Ben!

Av gammelhusse fick Ben en väldigt fin liten groda, den är mycket uppskattad, även av Caragh vilket leder till en del syskonbråk.
De stunder Ben får ha grodan i fred så är han mycket nöjd och glad.

Av husse och matte fick han en dragvänlig leksak för lek tillsammans med Caragh.

Så här liten var Ben en gång i tiden,för husse och matte känns det som igår.
Vår lille Ben börjar bli stor, men han är fortfarande en liten kille som gärna smyger sig upp och sover sked hos matte.
Matte har ingen brådska med att Ben och Caragh ska sluta krypa upp hos husse och matte, det gillar vi alla fyra.

Bushundar.

Ben har hittat på sin beskärda del med bus, Dottie lika så, 

men Caragh har ännu inte vuxit ifrån sitt busande.

Det har resulterat i allt från en trasig lampsladd (lyckligtvis var det inte en inkopplad sladd), en trasig matta (mattes ryamatta ser inte ut som den gjorde innan Caragh bet sönder hörn på den (vilket påminner om de påslakan som Ben bet bort hörnen på, vi förstår inte detta förakt mot hörn).

Ett besök hos veterinären när Caragh genom någon form av mission impossible-lek knyckt läkemedel från en hylla ovanför skrivbordet.

Då hade hon bland annat ställt sig på husses laptop, och därmed bytt språk på datorn till ryska vilket inte heller var helt uppskattat.
Även om detta ger husse och matte en del magknip och några gråa hår så bidrar dessa bus till att vi aldrig har tråkigt. Däremot finns nu mer ALLA läkemedel inlåsta, för fler besök på akuten på djursjukhuset vill vi inte ha.

En traumatisk dag.

Kloklippning är inte bara impopulärt här hemma, det är månadens värsta dagar.

Caragh anar alltid oråd och gömmer sig i sitt gryt, Ben drabbas av stora skräcken och darrar.

 Caragh försöker gömma sig i sitt "gryt".

 Husse och matte får lugna och berömma när det obehagliga är avklarat, det hindrar inte den efterföljande reaktionen.

Caragh reagerar med lättnad, så mycket lättnad att hon far omkring som en vilde.

Den här gången passade hon på att i sina värsta bus-rusningar hoppa upp och riva sin husse som straff för kloklippningen.

Ben däremot blir mer sårad och vägrar acceptera belöningsgodiset när det är klart, han vänder ryggen till och är sur.

 Inte ens mattes hembakta godis duger, när Ben har fått klorna klippta.

Nu njuter vi av att det är 3v tills nästa gång.

Tvmonstren..

Caragh och matte är tvmonster,ibland gillar de till och med samma program.

Trasiga tassar och snälla hundar.

Matte är nyopererad och har gipsad tass, något som Ben och Caragh tycks förstå väl.

 När de nu är på sitt snällaste och gosigaste humör piggar de upp matte, och mest imponerad blir matte när både Ben och Caragh glömmer att busa i kopplet under promenaden. Istället går båda snällt brevid, matte är mycket tacksam.

 Caragh som beundrar storasyster Dottie, kommer bli glad över besök i helgen.

Ben kommer bli överlycklig då BÅDA hans favoriter "moffa" (vilket är morfar för en hund) och Jacob (som är lika tokig i Ben som Ben är i honom) kommer. 

Dessutom kommer gammelmatte som inte godkänner att kallas för "mommo" (mormor för en hund).

 Så här gulligt kan det faktiskt se ut här hemma.

Nu åter i rutan.

Mycket har hänt sen sist, Caragh har fyllt 1 år  och vi har fått fira en jul utan bajs under granen.
Ben har vuxit på många sätt, och är nu en stor och duktig kille som gärna jagar Caragh runt lägenheten.
Dottie är både Ben och Caraghs förebild och sätter båda på plats när det behövs.
Caragh som dyrkar storasyster Dottie och är bedårande söt när hon sitter och tittar på exakt hur Dottie gör allt ifrån Dotties glädjedans inför frukosten på morgonen till hur Dottie ligger och leker med leksaker.

Vi ser fram emot att fira Ben som snart fyller 3år.

Ben tävlar!

Ben är med och tävlar i Agrias/ Härliga Hunds tävling med sommarbilder.
Besök gärna och rösta på honom!

http://www.agria.se/tavling/hem/harligahund?OpenDocument&path=gly-date%3B43%3BNOTE-8JB38E-0#gly-rating;1;NOTE-8JB38E-0

P.S Det går att rösta en gång / dag, så rösta gärna mer än en gång!

From one stray to another.

Ben och Caragh är som trogna läsare vet, och så vitt vi vet gatukorsningar från Irland.
Att vi delar vårt hem med hundar som annars hade hamnat på gatan på Irland, har fått oss att öppna ögonen för hundar utan hem i andra delar av världen.
Rumänien är ett annat land med många hemlösa hundar, dessa riskerar om den lag som är på förslag träder i kraft dessutom att bli dödsdömda.
Därför skickar vi hela flocken en vädjan, skriv på protestbrevet och försök hålla dessa hundar vid liv.

https://www.secureconnect.at/4paws.org.uk/protest/110407/index.php

Snart en ensammatte.

Husse i huset ska på konferens, matte blir därmed ensam med Ben och Caragh.
Detta oroar matten en smula då hon har en skadad tass, och därför har lite svårt att promenera busar.
Förhoppningsvis kan Caragh få en omgång bus med sin bästis Astrid så att matte och Ben får en eller kanske med mycket tur, två lugna stunder.

Ben hoppas på att få träffa "mormor" och morfar och Dottie, om han får det har han lovat vara en mycket snäll pojke.

Matte är inte helt övertygad.

Tågresor och förbättring.

Ben är en van tågresenär, han är faktiskt en ovanligt duktig resenär.

Han sitter snällt och lugnt och tittar gärna ut eller sover sött.

Sj-tågresor är inte alltid så kul, bortsett från förseningar så är det mindre roligt att SJ inte tänkt på placeringen av djurkupéerna.

Dessa kupéer är alltid placerade i direkt anknytning till restaurangvagnen, hur tänkte man då?

Det är ju knappast en bra lösning för vare sig allergiker, djur och deras hussar och mattar.

Varje gång folk springer igenom djurkupén störs ju djuren, allergikerna måste utsätta sig för djur för att kunna handla i restaurangvagnen.

Nu har SJ en kampanj för förbättring, gör då gärna som vi och uppmana SJ att placera djurkupéerna längst fram eller längst bak.

http://forbattringsprogrammet.sj.client.nu/

Bus bus och än mer bus.

 Här kommer några exempel på favoritbusen här hemma.
Caragh klättrar på ALLT, det finns inte många möbler hon inte klättrar i,på, mellan, och helst hoppa och springa emellan möblerna. Caragh snitslar en alldeles egen hinderbana, oftast inte helt uppskattad av husse och matte.
Hos goda vänner har hon upptäckt att hon kan sitta i fönstret och titta ut, därför klättrar hon upp dit så fort hon kan. Där sitter hon sen och människoskådar, följer bilar med blicken och skäller på lastbilar och traktorer  samt annat som upprör henne.
Andra saker som upprör Caragh är fyrfota varelser på tv:n vi har nämligen någon som är värre tv-monster än matte i familjen.
Caragh tittar och tittar och tittar och på en hundradels sekund har hon upptäckt hästen som syns i periferin och vips står hon på bakbenen framför tv:n och skäller.
Inga hästar i hennes vardagsrum, tack.

 Det finns naturligtvis lugna stunder, men de är inte allt för vanliga.
De är å andra sidan desto mer uppskattade, då de uppstår.
Caragh bevisade återigen att leksaker som påstås klara pitbull-lek inte klarar vare sig Ben eller Caragh-lek.
Det tog en bodercollie-blandis max 15 min att åstadkomma den här skadan på brandslangs leksaken, så lita aldrig på märkningen "pitbull safe" haha.

Bojkotta Svt:s Huset fullt av hundar!

Ben och Caragh är omplaceringshundar, hundar som adopteras, ja det är en adoptionsprocess att få en hundar utan hem hund i familjen.
Att däremot göra tvunderhållning med utröstnings liknande förhållanden är inte bara trams, det är ett hån mot både hundar och tittare.
Hundar är individer och har inte valt att skickas in i något Big brother-hus för hundar.
Det är pinsamt att SVT har sjunkit så lågt.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8387365.ab

Tänk på de fyrfota i Japan.

Ingen har väl undgått att höra om naturkatastroferna i Japan, som inte bara lämar tvåbenta hemlösa utan även en massa fyrfota vänner står utan tak över huvudet.
Därför Hälsar Ben, Dottie och Caragh med husse och matte att man inte ska glömma bort alla djur, i katastrofen.

Tänk gärna på dessa och skänk en slant till exempelvis Animal refuge Kansai
http://www.arkbark.net/?q=en/node/2901


World vets:
http://www.worldvets.org/index.php?option=com_content&view=article&id=203

en första tågresa.

Idag tar vi med Caragh på sin första tågresa, Ben är en van och duktig resenär.
Caragh har hittills åkt flyg, bil och buss, men man kan inte påstå att hon är så värst duktig på något dera.
Caragh är ju något av en liten bergsget som ska klättra överallt, vilket inte alltid är helt uppskattat på bussen.
Dessutom har hon fått en liten tillbakagång i rumsrenheten, inget att stressa upp sig för normala fall, men inte så kul om det läggs en hög mitt i tågkupén.
Ben gillar att resa, något Dottie tyvärr aldrig har lärt sig att uppskatta, Dottie blir nervös av att inte veta vad som ska hända medan Ben verkar uppskatta spänningen.
Bäst är att få sitta och titta ut genom bil eller tågfönster, då blir Ben glad, sen lägger han sig ner med en suck och somnar i mattes knä.

Nu önskar vi bara att Caragh ska se och lära av Ben.