Vinterlekar.

Caragh har fått en ny overall, matte fick sy en i panik då Caragh började vägra att gå om det var kallare än -5.

Nu går, eller i Caraghs fall hoppas,skuttas, springs och snurras det glatt runt i cirklar, zick zackas det över trottoaren och flörtas glatt med förbipasserande.

Matte tolkar det som ett gott betyg från Caragh.

Att få springa är Bens älsklingslek, Caragh vill helst hitta på mesta möjliga mängd bus.

Ben har en bra lekkompis som heter Datcha, det är en tjej med ungefär lika många blandningar i blodet som Ben har, och nästan lika mycket spring i benen.

Som tur är för Ben, är hon dock inte lika snabb som Ben.

Här följer några bilder från vinterlek i rasthage.

Ben springer snabbast.

Att det bästa Ben vet är det ingen som kan ta fel på, inte om man sett hur han lyckligt kröker svansen och sträcker ut.

Att han troligtvis har whippet i blodet, råder det heller inga tvivel om.

Han rör sig så lekande lätt att man blir glad i själen av att se honom när han sträcker ut.

Detta gör att vi älskar rasthagar, ställen där han kan få sträcka ut säkert och utan risk för trafik eller andra faror.

Vi önskar att kommunen ska bygga fler hundhagar där hussar och mattar kan släppa lös sina fyrbenta vänner, och njuta av den ohöljda glädjen hos ovan nämnda fyrbenta vänner när de leker.

En mörk dag.

Här i flocken förfäras vi av de bilder som nyheterna kablar ut på skjutna vargar.

Att argumentationen för jakten inte håller är det många som förstått, dessvärre inte beslutsfattarna.

Att å ena sidan hävda att beståndet måste minskas ner, och sen när EU riktar skarp kritik säga att man ska sätta ut importerade vargar. En ekvation som inte går ihop, att djur skadeskjuts och lider svårt innan de dör gör inte att motståndet mot denna så kallade skyddsjakt minskar.

Det är en mörk dag, 9 vargar har brutalt mördats.

Dottie och hennes leksaker.

Till skillnad från Ben har Dottie alltid varit försiktig och rädd om sina leksaker. Hon har kvar sin gosedjurs hund som hon fick när hon inte var 1år gammal, det gosedjuret har hon älskat och leker lika glatt med fortfarande.
Ben däremot fick en leksak som var gjord av brandslang, den skulle klara pitbull-tugg, det är möjligt att den gjorde däremot var den inte Ben-tålig.
Här kommer Dottie att förevisa några av sina favoritleksaker:

1* gosedjuret (mjukishunden hon fick som liten valp).
2* Pippifågeln (Anden som kvackar).
3* Kycklingen ( Den som pipoer).

Och jo, hon kan skillnaden och hämtar rätt gosedjur om man ber henne hämta ett särskilt.
Dottie älskar gosedjur helt enkelt.

Livet med valp.

Ben och Cara.

På hal is.

Det är inte alltid lätt för små valpar att förstå varför tvåbeningar gör som de gör, att man häller vatten i en stor djup vattenskål (hink) sen stoppar ner en lång pinne med trådar (mopp) och drar omkring med på golvet. Det kan verka mycket underligt för en liten hund, framför allt måste det vara tänkt som en lek, jaga moppen är visst ganska populärt.
När matte och Cara var på besök hos goda vänner som skulle skura bort vitsåpa i sin nya lägenhet, och moppen kom fram, då blev Cara rysligt glad men tvåbeningarna var kanske inte fullt så förtjusta.

Att hussar och mattar gör konstiga saker när det är is ute har Dottie, Ben och nu Cara upptäckt.
Dottie har med åldern lärt sig att "gå försiktigt/ gå fint" är en uppmaning man faktiskt bör lyssna till.
Husse kan ena stunden stå och gå för att nästa sekund ligga raklång på marken, mycket konstigt tyckte Cara när husse plötsligt låg på marken. Än underligare var det att husse började blöda, tur då att matte är utbildad omplåstrare.

Cara säger ifrån!

http://www.alvedon.se/Kampanjer/Reklamfilmer/

Det är mycket ohyfsat att springa in i andras lyor hur som helst tycker Cara. Detta gäller även hundar som kommer via den där stora saken som tvåbeningarna tittar på, TV:n. Kommer det en hund där säger Cara ifrån. Golden Retrievern i Alvedonreklamen (länk ovan) är extra ohyfsad - den behöver inte ens vara i bild för att Cara ska ge skall. Det räcker med att hon hör musiken i reklamen. En dag när vi tittade på Animal Planet skällde hon även på en häst. Hästar ska inte sticka in sina stora huvuden rätt in i vår lya. "Vaff!" säger Cara.

/Husse

Töväder=oväder.

Det har visserligen stormat mer inomhus än utomhus idag, Ben och lilla Cara hade en ny bekantskap på besök.
Den 5 månader gamla jack russelvalpen Astrid var här och det var inte en matta som låg där den skulle.
När de små tjejerna jagade varandra lyckades de välta möbler jaga upp Ben i soffan, allt för att rädda bakben, öron och andra kroppsdelar de små pirayorna ehm förlåt valparna kunde sätta tänderna i.
Det var nog endå när en av de små damerna satte sig på de ofållade gardinerna och gjorde en hög som det slutgiltigt brast för de tvåbenta, hysteriska skratt utbröt följt av att nästa lilla dam satte sig på "röda gräset" dvs den röda ryamattan och kissade så det skvalade. Ty små valpar som jagar varandra och en betydligt större Ben blir törstiga och bälgar i sig vatten.
De små liven hade vansinnigt skoj, och Astrid blev morskare ju längre tiden gick, till slut var det hon som jagade Ben, nu har det varit en ovanligt lugn kväll för husse och matte. Så vi är rörande överens, den som leka Ben trött är alltid välkommen.

Säljes

Halsband halvstryp handsytt 75kr

Gurkan!

De flesta har vid det här laget inte kunnat undgå att höra om lille Gurkans öde.
Svenska Dagbladet tog upp hans öde och på gott och ont går nu telefonerna varma på Hundar utan hem.
Inkorgen på deras mail fylls med folk som läst om Gurkan och vill öppna sitt hem för honom.
Detta är fantastiskt, och det gläder att se hur människor engagerar sig för djur.
Det jag däremot menar med på gott och ont, är att det finns många andra hundar som inte fått samma mediala hjälp att hitta ett nytt hem, de hundarna glöms bort.
Dessa hundar behöver ett hem precis som Gurkan, så titta gärna på de hundarna!
Hundar utan hem är ju därifrån Ben kommer, även lilla Cara är en hundar utan hem valp.

Här kommer : Buddha (den ljusa Amstaffen), Vance (Staff-blandning), Baron Hawk(Baron Hawk är en greyhound och fd kapplöpningshund) och Suzie2(Labrador-border collie).

Buddha är i AKUT behov av hem.

Ben modellar.

Matte fick förra vintern pyssla en del för Bens räkning, det kan bli så när man har en frusen irländare i huset.
Ben har insett att overall är ganska bra när det är kallt, då orkar man busa ute längre, alltså får matte och husse hållas när de spökar ut honom.
Här är hemsydda halsband och overall-vintertema.

Nytt år och nya erfarenheter.

Så kom det nya året, här i huset firades det stillsamt och med förhoppningar om att Cara inte skulle bli rädd för fyrverkerier.
Strax efter tolvslaget så kom vi ut med Cara och Ben, med oss hade vi en liten fotboll.
Vi hade som plan att försöka lära Cara att det inte var läskigt med fyrverkerier, då det var snöyra och 2dm nysnö som kommit var det inte helt enkelt att sparka fotboll.
Ben är inte rädd för fyrverkerier, han lärde sig av Dottie att han inte behövde vara rädd & i år kunde han alltså lära Cara detsamma.
Det blev mycket lyckat och Cara glömde bort att hon tidigare på kvällen varit skeptisk till smällare, husse var mycket nöjda, hejja Ben!

Nyårsdagen tillbringade Ben med sin gammelhusse och gammelmatte medan Cara följde med på visit till vänner till husse och matte.
I den familjen fanns en människovalp, det var mycket roligt, ja det var både Cara och barnet överens om.
Dessutom fanns i familjen en annan sorts fyrbening, den lät på ett lustigt sätt som fick Cara alldeles förbryllad, tur för Cara och oss att den katten inte var valprädd.
På det hela taget en mycket lyckad dag.