Ben tävlar!

Ben är med och tävlar i Agrias/ Härliga Hunds tävling med sommarbilder.
Besök gärna och rösta på honom!

http://www.agria.se/tavling/hem/harligahund?OpenDocument&path=gly-date%3B43%3BNOTE-8JB38E-0#gly-rating;1;NOTE-8JB38E-0

P.S Det går att rösta en gång / dag, så rösta gärna mer än en gång!

From one stray to another.

Ben och Caragh är som trogna läsare vet, och så vitt vi vet gatukorsningar från Irland.
Att vi delar vårt hem med hundar som annars hade hamnat på gatan på Irland, har fått oss att öppna ögonen för hundar utan hem i andra delar av världen.
Rumänien är ett annat land med många hemlösa hundar, dessa riskerar om den lag som är på förslag träder i kraft dessutom att bli dödsdömda.
Därför skickar vi hela flocken en vädjan, skriv på protestbrevet och försök hålla dessa hundar vid liv.

https://www.secureconnect.at/4paws.org.uk/protest/110407/index.php

Snart en ensammatte.

Husse i huset ska på konferens, matte blir därmed ensam med Ben och Caragh.
Detta oroar matten en smula då hon har en skadad tass, och därför har lite svårt att promenera busar.
Förhoppningsvis kan Caragh få en omgång bus med sin bästis Astrid så att matte och Ben får en eller kanske med mycket tur, två lugna stunder.

Ben hoppas på att få träffa "mormor" och morfar och Dottie, om han får det har han lovat vara en mycket snäll pojke.

Matte är inte helt övertygad.

Tågresor och förbättring.

Ben är en van tågresenär, han är faktiskt en ovanligt duktig resenär.

Han sitter snällt och lugnt och tittar gärna ut eller sover sött.

Sj-tågresor är inte alltid så kul, bortsett från förseningar så är det mindre roligt att SJ inte tänkt på placeringen av djurkupéerna.

Dessa kupéer är alltid placerade i direkt anknytning till restaurangvagnen, hur tänkte man då?

Det är ju knappast en bra lösning för vare sig allergiker, djur och deras hussar och mattar.

Varje gång folk springer igenom djurkupén störs ju djuren, allergikerna måste utsätta sig för djur för att kunna handla i restaurangvagnen.

Nu har SJ en kampanj för förbättring, gör då gärna som vi och uppmana SJ att placera djurkupéerna längst fram eller längst bak.

http://forbattringsprogrammet.sj.client.nu/

Bus bus och än mer bus.

 Här kommer några exempel på favoritbusen här hemma.
Caragh klättrar på ALLT, det finns inte många möbler hon inte klättrar i,på, mellan, och helst hoppa och springa emellan möblerna. Caragh snitslar en alldeles egen hinderbana, oftast inte helt uppskattad av husse och matte.
Hos goda vänner har hon upptäckt att hon kan sitta i fönstret och titta ut, därför klättrar hon upp dit så fort hon kan. Där sitter hon sen och människoskådar, följer bilar med blicken och skäller på lastbilar och traktorer  samt annat som upprör henne.
Andra saker som upprör Caragh är fyrfota varelser på tv:n vi har nämligen någon som är värre tv-monster än matte i familjen.
Caragh tittar och tittar och tittar och på en hundradels sekund har hon upptäckt hästen som syns i periferin och vips står hon på bakbenen framför tv:n och skäller.
Inga hästar i hennes vardagsrum, tack.

 Det finns naturligtvis lugna stunder, men de är inte allt för vanliga.
De är å andra sidan desto mer uppskattade, då de uppstår.
Caragh bevisade återigen att leksaker som påstås klara pitbull-lek inte klarar vare sig Ben eller Caragh-lek.
Det tog en bodercollie-blandis max 15 min att åstadkomma den här skadan på brandslangs leksaken, så lita aldrig på märkningen "pitbull safe" haha.

Bojkotta Svt:s Huset fullt av hundar!

Ben och Caragh är omplaceringshundar, hundar som adopteras, ja det är en adoptionsprocess att få en hundar utan hem hund i familjen.
Att däremot göra tvunderhållning med utröstnings liknande förhållanden är inte bara trams, det är ett hån mot både hundar och tittare.
Hundar är individer och har inte valt att skickas in i något Big brother-hus för hundar.
Det är pinsamt att SVT har sjunkit så lågt.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8387365.ab

Tänk på de fyrfota i Japan.

Ingen har väl undgått att höra om naturkatastroferna i Japan, som inte bara lämar tvåbenta hemlösa utan även en massa fyrfota vänner står utan tak över huvudet.
Därför Hälsar Ben, Dottie och Caragh med husse och matte att man inte ska glömma bort alla djur, i katastrofen.

Tänk gärna på dessa och skänk en slant till exempelvis Animal refuge Kansai
http://www.arkbark.net/?q=en/node/2901


World vets:
http://www.worldvets.org/index.php?option=com_content&view=article&id=203

en första tågresa.

Idag tar vi med Caragh på sin första tågresa, Ben är en van och duktig resenär.
Caragh har hittills åkt flyg, bil och buss, men man kan inte påstå att hon är så värst duktig på något dera.
Caragh är ju något av en liten bergsget som ska klättra överallt, vilket inte alltid är helt uppskattat på bussen.
Dessutom har hon fått en liten tillbakagång i rumsrenheten, inget att stressa upp sig för normala fall, men inte så kul om det läggs en hög mitt i tågkupén.
Ben gillar att resa, något Dottie tyvärr aldrig har lärt sig att uppskatta, Dottie blir nervös av att inte veta vad som ska hända medan Ben verkar uppskatta spänningen.
Bäst är att få sitta och titta ut genom bil eller tågfönster, då blir Ben glad, sen lägger han sig ner med en suck och somnar i mattes knä.

Nu önskar vi bara att Caragh ska se och lära av Ben.

Ben en stor kille?

Snart fyller Ben två år! Att han skulle bli äldre det var ju inget konstigt, men att han skulle växa upp så fort och bli en så stor och duktig kille hade vi nog inte vågat hoppas.
Ben har under sitt andra levnadsår hunnit bli helt rumsren även när alla favoriter kommer på besök, han kan gå jättefint på promenader både i stan och i skogen,Han har lärt sig att det som förr vr så rysligt läskigt med havet var faktiskt kul- nu är han en badhund, att åka tåg,bil, buss är inga som helst problem bara skoj, han har lärt sig att umgås med bebisar och blivit bästis med en på kuppen, han har dessutom blivit en helt ljuvligt snäll adoptiv-storebror.
Tänka sig att han har blivit så stor, mattehjärtat sväller av stolthet.
Så nu var det färdigskrutet för den här gången.

Vinterlekar.

Caragh har fått en ny overall, matte fick sy en i panik då Caragh började vägra att gå om det var kallare än -5.

Nu går, eller i Caraghs fall hoppas,skuttas, springs och snurras det glatt runt i cirklar, zick zackas det över trottoaren och flörtas glatt med förbipasserande.

Matte tolkar det som ett gott betyg från Caragh.

Att få springa är Bens älsklingslek, Caragh vill helst hitta på mesta möjliga mängd bus.

Ben har en bra lekkompis som heter Datcha, det är en tjej med ungefär lika många blandningar i blodet som Ben har, och nästan lika mycket spring i benen.

Som tur är för Ben, är hon dock inte lika snabb som Ben.

Här följer några bilder från vinterlek i rasthage.

Ben springer snabbast.

Att det bästa Ben vet är det ingen som kan ta fel på, inte om man sett hur han lyckligt kröker svansen och sträcker ut.

Att han troligtvis har whippet i blodet, råder det heller inga tvivel om.

Han rör sig så lekande lätt att man blir glad i själen av att se honom när han sträcker ut.

Detta gör att vi älskar rasthagar, ställen där han kan få sträcka ut säkert och utan risk för trafik eller andra faror.

Vi önskar att kommunen ska bygga fler hundhagar där hussar och mattar kan släppa lös sina fyrbenta vänner, och njuta av den ohöljda glädjen hos ovan nämnda fyrbenta vänner när de leker.

En mörk dag.

Här i flocken förfäras vi av de bilder som nyheterna kablar ut på skjutna vargar.

Att argumentationen för jakten inte håller är det många som förstått, dessvärre inte beslutsfattarna.

Att å ena sidan hävda att beståndet måste minskas ner, och sen när EU riktar skarp kritik säga att man ska sätta ut importerade vargar. En ekvation som inte går ihop, att djur skadeskjuts och lider svårt innan de dör gör inte att motståndet mot denna så kallade skyddsjakt minskar.

Det är en mörk dag, 9 vargar har brutalt mördats.

Dottie och hennes leksaker.

Till skillnad från Ben har Dottie alltid varit försiktig och rädd om sina leksaker. Hon har kvar sin gosedjurs hund som hon fick när hon inte var 1år gammal, det gosedjuret har hon älskat och leker lika glatt med fortfarande.
Ben däremot fick en leksak som var gjord av brandslang, den skulle klara pitbull-tugg, det är möjligt att den gjorde däremot var den inte Ben-tålig.
Här kommer Dottie att förevisa några av sina favoritleksaker:

1* gosedjuret (mjukishunden hon fick som liten valp).
2* Pippifågeln (Anden som kvackar).
3* Kycklingen ( Den som pipoer).

Och jo, hon kan skillnaden och hämtar rätt gosedjur om man ber henne hämta ett särskilt.
Dottie älskar gosedjur helt enkelt.

Livet med valp.

Ben och Cara.

På hal is.

Det är inte alltid lätt för små valpar att förstå varför tvåbeningar gör som de gör, att man häller vatten i en stor djup vattenskål (hink) sen stoppar ner en lång pinne med trådar (mopp) och drar omkring med på golvet. Det kan verka mycket underligt för en liten hund, framför allt måste det vara tänkt som en lek, jaga moppen är visst ganska populärt.
När matte och Cara var på besök hos goda vänner som skulle skura bort vitsåpa i sin nya lägenhet, och moppen kom fram, då blev Cara rysligt glad men tvåbeningarna var kanske inte fullt så förtjusta.

Att hussar och mattar gör konstiga saker när det är is ute har Dottie, Ben och nu Cara upptäckt.
Dottie har med åldern lärt sig att "gå försiktigt/ gå fint" är en uppmaning man faktiskt bör lyssna till.
Husse kan ena stunden stå och gå för att nästa sekund ligga raklång på marken, mycket konstigt tyckte Cara när husse plötsligt låg på marken. Än underligare var det att husse började blöda, tur då att matte är utbildad omplåstrare.

Cara säger ifrån!

http://www.alvedon.se/Kampanjer/Reklamfilmer/

Det är mycket ohyfsat att springa in i andras lyor hur som helst tycker Cara. Detta gäller även hundar som kommer via den där stora saken som tvåbeningarna tittar på, TV:n. Kommer det en hund där säger Cara ifrån. Golden Retrievern i Alvedonreklamen (länk ovan) är extra ohyfsad - den behöver inte ens vara i bild för att Cara ska ge skall. Det räcker med att hon hör musiken i reklamen. En dag när vi tittade på Animal Planet skällde hon även på en häst. Hästar ska inte sticka in sina stora huvuden rätt in i vår lya. "Vaff!" säger Cara.

/Husse

Töväder=oväder.

Det har visserligen stormat mer inomhus än utomhus idag, Ben och lilla Cara hade en ny bekantskap på besök.
Den 5 månader gamla jack russelvalpen Astrid var här och det var inte en matta som låg där den skulle.
När de små tjejerna jagade varandra lyckades de välta möbler jaga upp Ben i soffan, allt för att rädda bakben, öron och andra kroppsdelar de små pirayorna ehm förlåt valparna kunde sätta tänderna i.
Det var nog endå när en av de små damerna satte sig på de ofållade gardinerna och gjorde en hög som det slutgiltigt brast för de tvåbenta, hysteriska skratt utbröt följt av att nästa lilla dam satte sig på "röda gräset" dvs den röda ryamattan och kissade så det skvalade. Ty små valpar som jagar varandra och en betydligt större Ben blir törstiga och bälgar i sig vatten.
De små liven hade vansinnigt skoj, och Astrid blev morskare ju längre tiden gick, till slut var det hon som jagade Ben, nu har det varit en ovanligt lugn kväll för husse och matte. Så vi är rörande överens, den som leka Ben trött är alltid välkommen.