Liv med strut.

Att vare sig hundar eller katter uppskattar att bära strut är inget nytt.

Dottie och Ben är inga undantag.

Ben är nyopererad och har precis upptäckt fasan i att bära strut. 

Han som annars aldrig är rädd för om något skramlar eller låter ser helt vettskrämd ut och hoppar åt sidan och slår i med struten i något, varpå han blir rädd av det med.

Han är på gott humör trots att han inte mår på topp, men de bästa stunderna på dagen är när matte tagit bort struten och han får ligga över mattes bröstkorg med nosen under mattes haka.

Där snusar han matte och snarkar sedan högljutt. Detta är å ena sidan väldigt trevligt för både matte och Ben, men leder till att matte inte får något annat gjort under dessa stunder.

Matlagning blir ett projekt av sällan skådad proportion, matte ska lyfta Ben från soffan (att hoppa själv är strängt förbjudet- doctors orders). Där efter ska Ben ledas i ena handen och hans korg i den andra sen ligger den strutprydde Ben och konverserar medan mat ska lagas.

Allt detta leder till att allting tar en massa tid - men det är ju bara åtta dagar kvar, så det får man väl leva med. Ben har i alla fall slutat gnälla över operationssmärtorna och kommer väl precis ha vant sig med strut tills det är dags att ta av den. Då blir det långpromenader och löpning på programmet. Och lek med Dottie.

Matte och Husse