Besök till Ben.

Ben älskar besök, såväl inbillade som äkta vara.

Alla ringklockor på tv betyder att det är besök till Ben, även telefonens ringsignal kan tolkas som ett stundande besök.

Att gäster kan vara på besök hos husse och matte, det kan aldrig stämma.

Alla måste ju rimligtvis vara här för att träffa de fyrbenta.

Vissa gäster välkomnas lite mer intensivt än andra, gammelhusse kan exempelvis göra att man blir så glad så man kissar en skvätt (på sig själv eller gammelhusse alternativt båda delarna).

Kvinnor kan ha kläder som är mer intressanta än manliga gästers, kjolar och klänningar måste man undersöka underifrån ofta till damens lindriga förtjusning.

Dottie har en annan syn på det här med främmande, allt som man inte känner till ska nog ses med stor skepsis.

Män med skägg är ett otyg, något som husse i huset fick bli varse i hussen och mattens tidigare bekantskap.

Nu har Dottie lärt sig att alla med skägg inte är farliga, lagom tills hennes nye plasthusse rakade bort skägget.

Bra tyckte både matte och Dottie.

Liv med strut.

Att vare sig hundar eller katter uppskattar att bära strut är inget nytt.

Dottie och Ben är inga undantag.

Ben är nyopererad och har precis upptäckt fasan i att bära strut. 

Han som annars aldrig är rädd för om något skramlar eller låter ser helt vettskrämd ut och hoppar åt sidan och slår i med struten i något, varpå han blir rädd av det med.

Han är på gott humör trots att han inte mår på topp, men de bästa stunderna på dagen är när matte tagit bort struten och han får ligga över mattes bröstkorg med nosen under mattes haka.

Där snusar han matte och snarkar sedan högljutt. Detta är å ena sidan väldigt trevligt för både matte och Ben, men leder till att matte inte får något annat gjort under dessa stunder.

Matlagning blir ett projekt av sällan skådad proportion, matte ska lyfta Ben från soffan (att hoppa själv är strängt förbjudet- doctors orders). Där efter ska Ben ledas i ena handen och hans korg i den andra sen ligger den strutprydde Ben och konverserar medan mat ska lagas.

Allt detta leder till att allting tar en massa tid - men det är ju bara åtta dagar kvar, så det får man väl leva med. Ben har i alla fall slutat gnälla över operationssmärtorna och kommer väl precis ha vant sig med strut tills det är dags att ta av den. Då blir det långpromenader och löpning på programmet. Och lek med Dottie.

Matte och Husse

TV-förvirring.

Ben gillar att lyssna på tv.

Att titta på Cesar Milan aka Hundviskaren är ett äventyr för Ben.

Han lägger huvudet på sned och försöker konversera hundarna på tv:n, Dottie däremot tittar på Ben som om han är tokig.

Till skillnad från lillebror är ju Dottie fullt på det klara med att det där är ju bara på tv, eller hur man nu sorterar som hund ( den konstiga stora saken som det låter och blinkar ifrån?).

Ben lyssnar tvärtom glatt och luras varje gång dörrklockan ringer i en tv-show.

Det tar sen en god stund att locka honom från dörren för där sitter han och väntar förväntansfull och lycklig för att han ska få besök.

Det är inte lätt att vara en liten fyrbening.

/matte